Johanna Schiratzki är professor i rättsvetenskap vid Stockholms universitet och gästprofessor vid Linköpings universitet. Hon har varit verksam vid universitet i Aix, Köpenhamn, New York, Oslo och Oxford. Hennes forskning rör främst svensk och internationell barnrätt. Hon är författare till bl.a. Vårdnad och vårdnadstvister (1997), Muslimsk familjerätt – i svenskt perspektiv (2001), Barnets bästa i ett mångkulturellt Sverige (2005), Rättvist underhållsbidrag till barn (2005), Mamma och pappa inför rätta (2008), Barnrättens grunder (2010).

Session:

Omskärelse av pojkar – vad legitimerar barnets bästa?
Omskärelse av pojkar är sannolikt den religiösa barnrättsfråga som det har varit svårast att nå konsensus om i Sverige. Omskärelse har diskuterats sen slutet av 1990-talet, då den nu gällande lagen om omskärelse av pojkar initierades. Debattens vågor har tidvis gått höga. Å ena sidan, görs gällande att rituell manlig omskärelse, åtminstone utan informerat samtycke från pojken, är oförenligt med barnets bästa definierat som fysisk integritet och möjlighet till självständigt identitetsskapande.  Å andra sidan, hävdas att rituell, religiös manlig omskärelse är en viktig aspekt såväl barnets bästa som barns och föräldrars rätt till religionsfrihet enligt bl.a. barn- och Europakonventionen. Detta förklarar varför judar och muslimer har invändningar mot ett förbud mot rituell manlig omskärelse och att svensk lagstiftning om omskärelse har betecknats som ”den första rättsliga begränsningen av judisk religionsutövning i Europa sedan den nazistiska eran”.